Deep down I know that You're here with me
Känner mej smått vilse ibland.
Som då man springer i skogen å kommer på att " Hej vent nu, var e ja riktit?"
Då blir e ti fösök list ut var man e, endera genom att si runt se, elo att fråg nån annan.
Då ere ju he probleme å att e int allti finns nån annan runt en utan man e helt ensam å hör int ens minsta lilla knak.
DÅ måst man verkligen si runt sej å på kompassin å på kartan å si om e finns nån väg elo stig som e såde:
"Om ja går ditåt, sdå kommer ja att kom ut ti vägin förr elo sejnan."
Man vet ju trolitvis int var på vägin man kommer ut, men e känns i alla fall tryggan att va på en väg som leder nånstanns än mitt ut i skogen där man e helt borta.
Ha märkt att e kan va väldit likadant me gud.
Som att Gud sko va måle som man ska till.
men man ska ju hitt dit å.
Kartan e som Guds röst ock vägledning, då int vi lyssnar på han å följer han,
hamnar vi mitt ut i ingenstans, där vi int har nån aning om var vi e.
då måst vi böri hör på va gud har att sej å läs bibeln (kompassin) för att hitt ut ur skogin.
då kommer vi att kom ut nånstanns å hitt tibak dit vi va påväg,
å faktist kom i mål ti sist :)
Å he e en skön kännslo ti hitt ut ur skogin å vet exakt var man e en stund efter.
he kan ja no lungt sej :)
åså ere en sån befrielse ti kom i mål,
speciellt om man ha vari ut å yra,
fö då vet man att nu kommer ja int att tapp bort mej nå mer denhe dan.
typ.
vet int riktit hu ja ska föklar e men :)
/>
Som då man springer i skogen å kommer på att " Hej vent nu, var e ja riktit?"
Då blir e ti fösök list ut var man e, endera genom att si runt se, elo att fråg nån annan.
Då ere ju he probleme å att e int allti finns nån annan runt en utan man e helt ensam å hör int ens minsta lilla knak.
DÅ måst man verkligen si runt sej å på kompassin å på kartan å si om e finns nån väg elo stig som e såde:
"Om ja går ditåt, sdå kommer ja att kom ut ti vägin förr elo sejnan."
Man vet ju trolitvis int var på vägin man kommer ut, men e känns i alla fall tryggan att va på en väg som leder nånstanns än mitt ut i skogen där man e helt borta.
Ha märkt att e kan va väldit likadant me gud.
Som att Gud sko va måle som man ska till.
men man ska ju hitt dit å.
Kartan e som Guds röst ock vägledning, då int vi lyssnar på han å följer han,
hamnar vi mitt ut i ingenstans, där vi int har nån aning om var vi e.
då måst vi böri hör på va gud har att sej å läs bibeln (kompassin) för att hitt ut ur skogin.
då kommer vi att kom ut nånstanns å hitt tibak dit vi va påväg,
å faktist kom i mål ti sist :)
Å he e en skön kännslo ti hitt ut ur skogin å vet exakt var man e en stund efter.
he kan ja no lungt sej :)
åså ere en sån befrielse ti kom i mål,
speciellt om man ha vari ut å yra,
fö då vet man att nu kommer ja int att tapp bort mej nå mer denhe dan.
typ.
vet int riktit hu ja ska föklar e men :)
/>
Kommentarer
Trackback
